Julstämning?

Nu går arbetsveckan in på sista versen och jag försöker komma i lite julstämning. Men det är så svårt. Allt som hänt den här hösten och så lilla mamsen som börjat sin sista resa. Hon fyllde 92 år i september så det är egentligen inget konstigt. Hon har länge sagt att hon tycker att det får räcka " jag har gjort mitt nu!" brukar hon säga. Men när man står inför fakta att ens mamma snart lämnar oss så...Men som min syster sa: "pappa väntar på henne". Och David...älskade son.Det blir så tomt utan er vid julbordet! Ja, mamma har inte orkat vara med de sista två åren, så vi har gått hem till henne på förmiddagen med julblomma och liten klapp. Det har hon varit så nöjd med. Julmat får hon ju på servicehuset där hon bor. Det som är jobbigt är att det gått så fort! På bara några veckor så från att ha varit uppe och klarat av påklädning, att äta m m själv, till att bli liggande och matas med sked och liggsår med vändschema...Hoppas bara att hon får somna in lugnt och stilla nu snart så att hon inte behöver lida. Sköterskan har sagt att de förberett för att kunna ge morfin om det behövs. Bifogar ett fotografi från mammas 90-årsdag.

En resa i ditt undermedvetna?

För någon tid sedan var jag med om något som inte är så vanligt. Jag var med om en TRUMRESA! Jag har alltid dragits till det lite mystiska, det som inte går att förklara på vetenskaplig väg. En bekant till mig är utbildad inom shamanernas riter och verksamheter och hon samlade en liten grupp på 10-12 personer och tillsammans skulle vi göra en inre resa efter shamanska traditioner. Vi reste till den undre världen för att möta våra kraftdjur. Vi reste även till den övre världen där vi skulle möta vår ledare. Vi hade med oss något mjukt att ligga på och en kudde. Några hade med sig en halsduk eller sjal att täcka över ögonen med.
Jag var både nyfiken och lite pirrig. Vet inte om jag ska tro eller inte...

När vi gjort vår resa hade jag mött inte bara en, utan tre kraftdjur! En varg, en häst och en korp! Och jag mötte min ledare,som visade sig heta Maria...

Om det ska jag berätta en annan gång.

Hur är det med din julstämning? Jag tycker det är sååå svårt att fatta att det är Julafton om fem dagar när regnet öser ner. Hoppas verkligen att det blir lite kallare snart så att det åtminstonde blir lite frost på marken.

Oj oj oj! Ingen kan anklaga mig....

...för att blogga FÖR ofta! Snart har det gått ett år sedan senaste inlägget. Vet inte var jag ska börja berätta men mycket har hänt sedan dess. Både fina och roliga saker men även oerhört tunga och svåra saker. Det tänker jag dock inte skriva om nu utan återkommer om det.
Våren 2011 gick i flygande fläng. Vi planerade vår semester som skulle delas med systra mi med sambo. Österlen hade länge stått på min önskelista så när Bibbi föreslog ett vandrarhem där nere så nappade vi direkt. Till hösten skulle vi njuta av en weekend i Dublin tillsammans också.
Men innan semestern stod det flytt av butik på agendan. Igen! Jag hade fått reda på att en butikslokal vid Rådhustorget skulle bli ledig genom den dåvarande hyresgästen, en kollega till mig. Efter lite tråcklande och fixande så löste vi problemen med hyreskontrakt som löpte ut på väldigt olika tidpunkter. Dels den butiken som skulle in efter mig på gamla adressen, dels den butik som skulle flytta till Sjötorget. Det var tre butiker som var involverade med hyreskontrakt på tre år som, som sagt var, löpte ut vid helt olika tidpunkter. Men vi löste det galant! Förmedlar ett foto från vandrarhemmet vi bodde på. Vår Lappis hittade snabbt sitt favoritställe ;D