Det kom ett paket...

i går med posten. Det var från en gammal skolkamrat och vän till mig. Paketet innehöll en bok. Skriven av Lars Weiss. Jag hade aldrig hört talas om honom. Visste inte att han också är en. En förälder som mist en älskad son. Nu vet jag det! Jag hinner inte läsa många rader innan tårarna kommer. Jag känner i hela kroppen, hur han kände sig den där dagen. När livet ändrades och aldrig blev som förut...
Tack Monica för din omtanke.

Redan februari

Årets andra månad bara rusar iväg. Fattar inte vart tiden tar vägen... Dagarna blir ljusare och längre, så skönt! Och i helgen fick vi en underbar dag i solen på Gimodammen. Isen låg alldeles spegelblank så vår lappis hade svårt att hålla sig på tassarna. De halkade som "Bambi på is". Barnbarnen åkte skridskor, spark och pulka och vi andra njöt av solen och värmen. Det finns hopp om en vår i år också.
I går hade jag en heldag i stora staden. På morgonen hade jag en tid för mammografi och på kvällen var det andra tillfället med gruppen Medial träning. Så spännande det är! Vi har tränat och övat vår intiution genom att "avläsa" varandras teckningar, kort, ögon m m. Förvånande ofta stämmer det... Vi avslutade med en trumresa. Enormt givande!
Däremellan tillbringade jag dagen med min kära sis. Det blev lunch på creperiet - underbart gott - shopping och promenad med hennes dansk-svenska gårdshund Nicki. En lyckad dag m a o.

Sorgen som blivit min följeslagare är fortfarande med mig. Den finns där, låter mig aldrig glömma...
Något som är skönt är att samtalen i gruppen Leva vidare startat igen, nu med en ny samtalsledare. Hon är så bra! Strukturerad och med en tydlig plan samt med en helt annan metodik. Även namnet är nytt: Vägen vidare - ett positivt namn tycker jag. Vi har fått till tre nya deltagare. Tyvärr. Självmorden tar visst aldrig slut... i vårt land sker ett var fjärde timma...

Rolig och givande grupp

I går deltog jag och min syster i en kurs utanför Uppsala. Det var en mediumträningscirkel. Enormt spännande. & givande! MariaTherese som leder gruppen säger att ALLA kan träna upp sin mediala förmåga. Det gäller bara att vara öppen och positivt inställd. Är du inte det så blockeras alla dina sinnen och du blir inte mottaglig.
Vi fick prova på att avläsa varandra (heta stolen), att tolka tarotkort (dåtid-nutid-framtid) och att avläsa varandras föremål  (psykemetri)- med blandat resultat! Vi avslutade med meditation ( Livets bok) för att möta vår vägledare och att dra varsitt Änglakort. Jag mötte Maria. Igen. Hon mötte mig också när jag gjorde trumresan med Iia Eklund.
Efteråt känner man sig trött men lugn och uppfylld av alla intryck. En av deltagarna som har flera års träning bakom sig, prickade in mig väldigt bra när hon avläste mig. Hon sa även att jag är en riktigt stark healer... Det känns som om jag har påbörjat en resa, en spännande resa.

Min 60-årspresent från mig

Ni som känner mig lite närmare vet att jag gillar tatueringar. Dagens tatueringar är så mycket mer än de tidigare som satt på sjömän och kåkfarare - ankare, hjärtan och luffarmärken. Nu är det rena konstverken och tatuerarna är riktiga konstnärer. Man jobbar inte bara i svart/blått utan hela gråskalan, vitt och alla färger du kan tänka dig. Min nyaste tatuering är så vacker!

När innehållet inte stämmer med omslaget

Känslan när jag blickar in i en spegel är märklig och frustrerande. Den har kommit smygande, den här nya känslan. Jag kan inte säga precis NÄR den började förändras. Men någon gång efter femti... Man tittar sig i spegeln på morgonen. Hjälp! Är det här jag? Kroppen förändras ju och åldras hela tiden. Men innehållet - den du är - tankar, känslor, drömmar & funderingar förändras inte. Hur i hela fridens namn blev jag den här tanten? Jag känner mig inte som en tant! Jag är ju fortfarande jag - en ung tjej med både sorg, glädje & drömmar. Men ok, jag kan förstå att de senaste årens sorg och bedrövelse inte gått spårlöst förbi. Håret har grånat, huden blivit slappare, lederna är stela och kraften och orken är inte densamma.

Det är för att motverka denna jordens dragningskraft som jag börjat på träna på gymmet. Jag har bestämt mig för att vägra bli gammal. Nu rackarns ska här tränas! Men se, lyfta mig eller botoxa tänker jag inte göra. Men en ny tatuering har jag gett mig själv i present. Så det så ( inte den på bilden men en lika fin...)

SILENCE

ANGEL

Den här sången med Sarah McLachlan är verkligen fin. Hörde den på Radio Uppland nyss och vill dela med mig av den till er. Lyssna och njut, den är sorgsen men också fin.

Fortfarande ramlar jag

ner över kanten. Inte längre lika ofta, men lika plötsligt. I dag kom det som ett brev på posten. Ja, det kom verkligen ett brev med posten... Från SWEDbank. Ett årsbesked. Till  David Lindströms Dödsbo. Det behövdes inte mer... och jag föll.

Viktigt ämne togs upp på radion i dag!

Depressioner och suicid ( självmord) är något som vi generellt har svårt att tala om. Men för oss som är drabbade är det enormt viktigt att få samtala om det svåra. Om man vet någon som mår dåligt eller känner en anhörig till någon som mår dåligt eller har någon kär som tagit sitt liv så rekommendera dem att gå in på Självmordsupplysningen! Där finns många bra funktioner, bl a en chatt!
www.sjalvmordsupplysningen.se

Längtar som en tok...

efter våren och sommaren! Halkade in på en sida med bilder på blommor och kände suget. Efter en skön stund i solstolen med en bra bok och ett glas vitt, efter första tussilagon, efter första snödroppen, efter vårens första paddor och deras parningssång om kvällen, efter första tranorna, efter... ja listan kan göras väldigt lång. I sommar kanske jag får förmånen att vara med i evenemanget Öppen Trädgård som anordnas varje sommar av Norra Roslagens Trädgårdsförening . Och då har jag fått hem min trädgårdsdrake... Längtar! 

Ännu en kär person

har gått ur tiden. I går kväll somnade min f d svåger in efter en längre tids sjukdom. Terho var en mycket snäll person. Alltid lika glad och full av skojiga kommentarer och uttryck och med många intressen. Lägg till det en duktig guldsmed som designade och tillverkade min och Christers förlovningsringar samt min vigselring. Du kommer vara saknad min vän.

Elli - Gimos och hela kommunens stolthet!

Måste bara få skryta lite. Om ni har följt tv-programmet X FACTOR under hösten så har ni säkert lagt märke till den superduktiga gruppen J.E.M! En av medlemmarna, Elli, är en tös från vår kommun och även en av mina f d elever på högstadiet. Redan då ville hon satsa på sången och hennes röst var lika fin då som nu. Jag hoppas innerligt att både hon och hela gruppen får sina drömmar uppfyllda om en internationell karriär! Håller alla tummar! 

Fy skäms Skara Stift!

http://www.ohlson.se/?page_id=1874

Kyrkan i Skara går under falsk flagg och låtsas stå på de homosexuellas sida i och med att de nu går med på att viga dem i kyrkan! Men de ville inte ta emot konstnär Elisabeths Ohlson Wallins gåva: en altartavla för HBT-vigslar! Fy skäms säger jag! Nu står tavlan hos RFSU i Skara och väntar på att någon annan kyrka vill ha den. Ta chansen att bli först! säger jag!
Titta på filmklippet där konstnären intervjuas genom att klicka på länken ovanför mitt inlägg!

Jag känner ingen sympati

för rånaren som blev allvarligt träffad av en av polisens kulor och som avled i morse. Rånaryrket är, typ farligt. Undrar om de har risktillägg förresten?
 Samtidigt kan jag förstå familjens förtvivlan och vrede... men man sätter sig inte i en bil med rånarluva och vapen, även om det är en atrapp, och hotar andra människor för att tillskansa sig andras egendom! I det här fallet guld. Så, nej, jag känner ingen sympati med honom. Och att familjen nu vill åtala polisen... Det är nog bara i Sverige som sådant kan hända, eller?

Pantertanter?

I dag har jag gjort något jag aldrig trodde att jag skulle! Jag har varit till gymmet i sporthallen och tränat! Efter att ha gått på sjukgymnastik på Vårdcentralen under hösten så behövde andra våra träningstider och vi förpassades till gymmet! Ja, inte förpassades, direkt. Vi fick med oss ett recept på träning att ta med oss där det stod vad vi tränat för att kunna lägga upp en anpassad fortsättning i dessa maskiner... Ja ni! Vi ska med andra ord lotsas ut för att ta eget ansvar. Helt ok om ni frågar mig.
 Vi är en liten grupp på tre personer varav två är pansjosar. Känns skönt att vara yngst i en sån miljö. Vi träffas tidigt på morgonen innan ungdomarna hittat dit. Känns som en relativt säker tid - morgon klockan 08.00. Under tre veckor får vi träna med rabatt, sedan börjar allvaret. 1.750:- tror jag det kostar för ett år. Då har vi även tillgång till simhallen och bastun. Vem vet, jag kanske blir en riktig träningsnarkoman med massor med muscles...
I dag fick vi en genomgång på vilka maskiner som passar oss. Uppvärmning med cykling och crosstraining, benstärkare och ryggstärkare för att få bort gäddhänget och så hantlarna förståss. Inte dumt! Kändes skönt att bli lite svettig för ovanlighetens skull. Blir nog bra det här!

Wikipedia om GLÄDJE

För balansens skull behöver vi både glädje och sorg i våra liv. Om vi aldrig får känna sorg blir det svårare att uppskatta glädjen och att inte ta den för given.

Glädje

Från Wikipedia

    

Två barn som uttrycker glädje.

Glädje är ett känslotillstånd av tillfredsställdhet. När man är glad är man lycklig eller road, det är en positiv känsla. Människor uttrycker ofta glädje genom att le. Att välja glädje är möjligt. Ju mer medveten du blir desto lättare kan du skapa glädje i tillvaron. Du kan påverka ditt ego genom att ge och hjälpa. Det ger glädje. Enligt svenska glädjeforskare är givandet till ens omgivning en stark anledning till glädje.^[1] Motsatser till glädje kan vara sorg och vrede.

Wikipedia: om SORG

Av förståeliga skäl halkar min blogg ideligen in på temat sorg. Här är Wikipedias definition!

Sorg är ett känslomässigt tillstånd utlöst av oåterkalleliga eller övermäktiga negativa händelser, såsom t ex bortgång av en nära anhörig. Den freudianska uppfattningen om sorg är att den alltid beror på förlust av ett objekt. Sorg är en stark stressor.
Sorg räknas som en primärkänsla - det är en känsla som nyfödda kan känna. Den liknar depressioner, och kan ta sig många yttringar. Det är vanligt med nedstämdhet, gråt, känsla av hopplöshet, smärtor i bröstet, apati, psykomotorisk hämning, med mera. Men sorg kan också uttryckas mer exhalterat, som psykomotorisk agitation, genom till exempel att riva sönder sina kläder, skrika, skada sig själv, och vrida sina händer. Beroende på grad av självkontroll och styrka på sorgen, kan sorgen vara mer eller mindre märkbar för andra.
Skillnaden mellan sorg och depression är huruvida känslan är befogad eller inte, om känslan har en objektiv legitimitet. Depression kan också definieras som en kvardröjd sorg, sorg som inte går över; efter en tid brukar sorg som regel avklinga i att känna sig ledsen. Svåra depressioner, som melankoli, innehåller också element av ångest, misstänksamhet och missnöje, vilka sorg saknar. Känslor av sorg ingår emellertid som symtom på depression och melankoli.
Den freudianska uppfattningen om skillnaden mellan despression och sorg, är att den som sörjer förr eller senare försöker föra över sin längtan efter det förlorade objektet, till ett annat objekt, ett substitut. Subsitutet hjälper personen att komma över och fullborda sorgeprocessen. Enligt den freudianska teorin beror depressionen på den sörjandes uppfattning om det förlorade objektet. Om det förlorade objektet är alltför upphöjt i den sörjandes ögon blir det alltför svårt att finna ett godtagbart substitut. Därför fullbordas aldrig sorgeprocessen, enligt teorin. Sorgen i sig, menade Freud, beror på den investering som gjorts i objektet, som den sörjande ser gå förlorad. Sorgen, enligt denna teori, innehåller därför inslag av låg självuppskattning, en känsla av att vara värdelös.
I västerlandet har sorg ofta symboliserats av svart färg, bland annat på sorgkläder och sorgband. Särskilt i äldre tid var det vanligt att man klädde sig i svart en längre tid efter en närståendes bortgång, vilket också var en signal till andra människor att ta det varligt på grund av ens känslomässiga tillstånd.
De endokrina reaktionerna på sorg skiljer sig förmodligen mellan könen. Kvinnors prolaktinnivåer verkar stiga och mäns prolaktinnivåer sjunka av sorg.^[1]

 

2013

Inleder det nya året med en ny design på min kära gamla blogg! Den får nu symbolisera en ljusare, varmare och mer glädjefylld framtid.  En framtid som, hoppas jag, ska vara fri från sorg en lång tid framöver. För sorgen kommer tillbaka, i olika skepnader går den hand i hand med glädjen. Det är det som kallas LIVET.

2013

Jisses!
Vart tog 2012 vägen? Inser att jag försummat min blogg rejält det sista halvåret. Senaste inlägget gjorde jag ju i juni! Kanske beror på att jag även startat en blogg på Passagen Blogg och lagt ner min energi på den i stället. Försöker summera 2012 så här:

* januari blir en månad med förnyad sorg efter mammas bortgång. Försöker hantera även den sorgen och förvånas över min inre styrka. Men sorgen bygger bo i mitt hjärta... 27/1 begravningsgudstjänst för mamma. Sitter på samma bänk, på samma plats som vid Davids begravning. Det har gått 22 veckor...
 

* februari  kommer och går. Enda positiva minnen är all samvaro med mina systrar och deras familjer. Syster Inger flyger hem till Brisbane den 8/2. Saknar henne.

* mars har jag inga minnen från, den månaden regnade nog bort

* april var vi till Stockholm och såg Jesus Christ Superstar på Cirkus med Ola Salo i huvudrollen. En toppenkväll med goaste vännerna! Månaden avslutas i vanlig ordning då vi firar in våren, den här gången hos Ing-Marie & Sven-Erik.

* maj månad bjöd på barnbarnet Viggos födelsedag, den fjärde i ordningen. Den 12 var vi bjudna på en enormt stor och välregisserad fest! Sandvik firade 150 år,  företaget bjöd alla anställde med respektive på bussresa till Sandviken.  Där bjöds champagne, mat och superfin föreställning med artister som Jerry Williams - vars blommor jag fick efter hans framträdande - Lotta Engberg och Martin Stenmark plus en hel mängd duktiga artister och dansgrupper.
14/5 urnnedsättning. Mamma vilar nu bredvid pappa och David. 19/5 bjuds vi på bröllop i Stockholm då makens systerdotter Erika fick sin Andreas. Ett mycket fint och minnesvärt bröllop med borgerlig vigsel utomhus vid Carlhälls Gård. 76 gäster, en var nyblivne pappan Andre` Pops känd från sport TV. Vi bjöds på mat, tal och underhållning och avslutade med dans. En rolig dag att minnas bland allt det tunga.

* juni  2/6 barnkalas igen. Barnbarnet William blev hela 9 är. Lappisen, vår svarta lurviga hund blev 11 år samma dag och den 8/6 var det dax igen då Isabelle blev hela 7 år. Vi hade ett möte med Davids psykolig - kändes väl sådär, firade 39-årig bröllopsdag och såg Freddie Wadling göra en underbar framställning med bl a Bondlåtar i Forsmarks kyrka under Östhammars Musikvecka.

* juli  månaden som regnade bort. Jag hade en (1) veckas semester! En månad som gick helt förbi... Men som tur var hade vi ett par födelsedagar den här månaden också som förgyllde. Barnbarnet Alva blev hela 10 år och sonhustrun Elin fyllde 30+ i slutet av månaden.

* augusti inleddes med gemensam fest för Anna och Andreas som tillsamans fylled 75 år. Ja, sonen fyller egentligen inte förrän i oktober men det var praktiskt att fira båda samtidigt. Ni får räkna ut själva hur mycket de fyllde var och en =) Våra vänner från Australien åkte hem igen, vi bjöds på kräftskiva hos Hans & Lena, såg en hyllningskonsert till Elvis i Parksnäckan i Uppsala. 26 /8 var en dag i sorgens tecken då det var ett år sedan David lämnade oss. En fruktansvärt jobbig årsdag...

*  september - månaden jag längtat så efter! Vi drog till Rhodos med barn och barnbarn och slappade och njöt på underbara Blue Village Aegean Park Hotell med all inclusive. Ska de va, så ska de´! Sol och bad i massor. Gillas! När vi kom hem började vi gå i samtalsgruppen Leva Vidare i Uppsala, jag gjorde första sittningen på min nya tatuering, maken fyllde pensionär ( resan var min present till honom) , jag hade ett möte med kända Ludmilla Rosengren som hjälpte mig tolka Davids journaler och ge en bild av vad som hände. Något som psykologen inte lyckats med. Han kom bara med en massa rapparkalja.... Min födelsedag tillbringade jag med sis i Uppsala där vi vandrade runt i våra barndoms kvarter i Svartbäcken. En händelserik månad alltså!

* oktober & fler födelsedagar. Sönernas, makens och barnbarnen Nellies 3 år samt Claras 8 år.

* november blev sis pensionär, vi bjöds på höstfest hos Wermenstams och vi hade en sittning hos Maria Therese, ett duktigt medium som fick oss att tro på ett liv efter detta. Om det mötet ska jag berätta senare.

* december vi fortsatte gå på våra samtal i Leva Vidaregruppen varannan vecka, jag gick på sjukgymnastik hela hösten och det började äntligen ge resultat och så blev det Jul igen. En jul där saknaden efter våra älskade nära och kära kändes så tung. Barn och barnbarnen fick oss att se lite ljusare på framtiden som tur är.

Ja, det var året som gått. Få se vad 2013 har att erbjuda.