MY HOME IS MY CASTLE

Här hämtar jag kraft och inspiration...

Mycket har hänt...

Den 30/12 2011 somnade lilla mamma in. Och hon var verkligen liten på slutet. Att se sin mamma tyna bort under tre veckor och bli till skinn och ben kändes oerhört jobbigt. Samtidigt var jag lättad över att hon äntligen fick ro. Tiden efter har varit slitig, med allt som måste göras efter en anhörigs bortgång. Både allt praktiskt och så den mentala biten. Begravningen blev vacker med alla blommor och musik - vi hade valt att spela bland annat Somewhere under the rainbow med Jusy Garland. Vi tre systrar, våra barn och barnbarn med familjer, mammas syster med delar av sin familj,kusin Tommy, min pappas systersons änka med döttrar närvarade och det blev ett fint avsked. Men... för mig som begravt min son fyra månader tidigare blev det oerhört svårt och smärtsamt. Alla känslor av sorg och saknad efter honom som bubblade upp...Sorgen efter honom har fått stå tillbaka i och med att mamma blev sämre men nu poppade allt upp igen.
Jag är dock förundrad över hur mycket jag orkar. Även om jag känner mig så trött och sliten nu så måste livet gå vidare. Jag gläds över mina fina pojkar och deras familjer och till hösten, när maken fyller 65 drar vi till Rhodos på semester med ena sonen och hans familj. Det känns fint att ha det att se fram emot nu.