Julstämning?

Nu går arbetsveckan in på sista versen och jag försöker komma i lite julstämning. Men det är så svårt. Allt som hänt den här hösten och så lilla mamsen som börjat sin sista resa. Hon fyllde 92 år i september så det är egentligen inget konstigt. Hon har länge sagt att hon tycker att det får räcka " jag har gjort mitt nu!" brukar hon säga. Men när man står inför fakta att ens mamma snart lämnar oss så...Men som min syster sa: "pappa väntar på henne". Och David...älskade son.Det blir så tomt utan er vid julbordet! Ja, mamma har inte orkat vara med de sista två åren, så vi har gått hem till henne på förmiddagen med julblomma och liten klapp. Det har hon varit så nöjd med. Julmat får hon ju på servicehuset där hon bor. Det som är jobbigt är att det gått så fort! På bara några veckor så från att ha varit uppe och klarat av påklädning, att äta m m själv, till att bli liggande och matas med sked och liggsår med vändschema...Hoppas bara att hon får somna in lugnt och stilla nu snart så att hon inte behöver lida. Sköterskan har sagt att de förberett för att kunna ge morfin om det behövs. Bifogar ett fotografi från mammas 90-årsdag.